Guide
Huset sedan 1970, och de artister det har hyst
Vad som faktiskt är dokumenterat om tablaons historia, och vad som inte är det.
Se datum på GetYourGuide ↗Dokumenterad historia
| År | Händelse |
|---|---|
| 1970 | Tablaon öppnar på La Rambla 35 under Luis Adame och Irene Alba |
| 1974–1980 | Camarón de la Isla, Farruco och Tomatito bland artisterna på dess scen |
| 1990 | Lokalen genomgår omfattande omdekoration i nasridisk/Alhambra-stil |
| 2010 | Fyrtioårsjubileum på samma adress |
Öppning på La Rambla
Tablao Cordobes öppnade 1970, med gitarristen Luis Adame och dansaren Irene Alba som konstnärliga ledare för det nya huset. På den tiden var La Rambla en levande Barcelona-gata snarare än den turistpromenad den senare kom att bli, och att ett flamencotablao öppnade där var ett ställningstagande om var konstformen hörde hemma — inte undangömd på en nischad scen, utan på stadens mest trafikerade boulevard, där vem som helst som gick förbi kunde höra gitarren utifrån. Barcelona hade redan 1970 en betydande andalusisk bosatt befolkning, uppbyggd under tidigare decennier av inrikes migration inom Spanien, och denna gemenskap var redan den kärnpublik som flamencoscenerna i staden var beroende av innan internationell turism blev den större andelen av varje tablaos verksamhet.
Namnet
Tablaon har fått sitt namn efter El Cordobés, smeknamnet på tjurfäktaren som dominerade spansk tjurfäktning under 1960-talet — ett lånat namn från en annan scenkonsttradition under perioden, inte ett påstående om scenens egen plats (den har alltid funnits i Barcelona, inte i Córdoba). Att ge ett katalanskt flamencohus namnet efter en andalusisk tjurfäktare säger något om hur grundligt konstformen redan hade färdats norrut 1970, buren av generationer av andalusisk migration till staden långt innan tablaon själv existerade. Manuel Benítez Pérez, tjurfäktaren med smeknamnet El Cordobés, var vid höjden av sin berömmelse i Spanien under 1960-talet, vilket är det specifika kulturella ögonblick som tablaons namn är lånat från snarare än någon allmän hänvisning till staden Córdoba i sig.
Det första stora decenniet
Tablaons egen historia nämner Camarón de la Isla, Farruco och Tomatito bland de flamencoartister som uppträdde där under mitten till slutet av 1970-talet — tre av de namn som starkast förknippas med moderniseringen av flamencosång och -gitarr under den perioden. Camarón anses särskilt allmänt vara en av de mest inflytelserika sångarna i flamencos hela 1900-talshistoria, så en scen som tog emot honom under sitt första decennium var, med vilket mått som helst, redan en seriös lokal snarare än ett turiststopp. Farruco, ett av namnen förknippade med tablaons första decennium, tillhörde en flamencodynasti vars ättlingar fortfarande är framstående utövare av konstformen idag, vilket är en del av varför att nämna honom specifikt väger tyngre än ett vagare påstående om "legendariska artister".
Senare generationer
Efterföljande decennier förde yngre artister förknippade med mer samtida flamenco genom samma rum, i takt med att tablaons egen konstnärliga ledning bytte händer genom åren. Det mönstret — ett hus som ständigt förnyar sin egen ensemble snarare än fryser fast kring en eras stjärnor — är en del av varför det har fortsatt att drivas oavbrutet istället för att bli ett museiföremål som enbart lever på sitt rykte från 1970-talet. Tomatitos egen karriär, som fortsatte långt bortom hans tidiga framträdanden på scener som denna, kom senare att omfatta långvariga samarbeten som är dokumenterade långt mer vitt än något specifikt från någon enskild tablaoföreställning på 1970-talet.
Vad som inte är dokumenterat
Offentliga redogörelser skiljer sig åt om exakt vem som grundade tablaon kommersiellt kontra vem som ledde den konstnärligt, och tablaons egen webbplats namnger inte de specifika restauratörerna bakom renoveringen 1990. Där uppgifterna inte är klara säger denna guide det snarare än att gissa — de obestridda fakta är öppningsdatumet 1970, adressen La Rambla 35 och Adame och Albas konstnärliga ledning, och det är de fakta denna sida bygger på. Tablaons kontinuitet genom förändringar i Spaniens egna politiska och ekonomiska omständigheter sedan 1970 — inklusive övergången efter Francos död 1975 — är i sig en del av historien, även om denna guide inte försöker redogöra i detalj för exakt hur scenen själv påverkades under den perioden.
Femtio år och mer, en och samma adress
Huset har drivits oavbrutet från La Rambla 35 sedan 1970 — en lång livstid för en lokal med en enda adress på en gata som i övrigt har förändrats kraftigt under den tiden, i takt med att butiker, barer och andra verksamheter runt omkring har öppnat och stängt under fem decennier. Den kontinuiteten är värd att väga mot en nyare lokal utan motsvarande historia: en scen som har fått sin publik att återvända ända sedan innan de flesta av dagens besökare ens var födda måste ha gjort något rätt utöver själva läget. Den som bokar kvällens föreställning kliver på sitt eget lilla sätt in i en lokal vars historia löper ungefär parallellt med Barcelonas förvandling från en till största delen inhemsk stad till en av Europas mest besökta — en större berättelse än någon enskild kvälls show, men en som lokalens väggar och öppningsåret 1970 båda stilla antyder.